18 år

Gott nytt år!


2011
6. Är det något du saknat år 2011 som du vill ha år 2012? Släktträffarna
7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas? 24 januari
8. Vad var din största framgång 2011? Jag hade en utställning, något jag inte trodde jag skulle göra då jag alltid önskar något men aldrig lyckas få min önskan att ske även om det inte är omöjligt.
9. Största misstaget? Jag har inte lagt så mycket energi på att memorera koran (de senaste tre månaderna)
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Nej
11. Bästa köpet? Vet inte, har inte köpt något märkvärdigt.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Mat, foton, presenter och lite kläder.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Att jag hade utställning.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011? Förmodlingen någon Coldplay-låt.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Bådeoch
16. Vad önskar du att du gjort mer? Träna, sova tidigare.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Lyssnat på musik
18. Hur tillbringar du julen? Med kusin och kompisar.
19. Blev du kär i år? Nope.
20. Favoritprogram på TV? Robinson, Parlamentet.
21. Bästa boken du läste i år? Himlen börjar här av Jandy Nelson.
22. Största musikaliska upptäckten? Ingen.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Det blev inte så mycket firande på min födelsedag då min farmor dog samma dag. Men jag önskade mig inget.
25. Något du önskade dig men inte fick? Nej
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2011? Inget speciellt fakiskt.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Ingen dog
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2011? Kjol-anständiga-stil.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Huge Jackman
31. Vem saknade du? Morbror
32. De bästa nya människorna du träffade? Träffade ingen ny, har mina gamla fina vänner.
Medelhavet



Igår bestämde jag mig för att baka matmuffins runt nio-tiden. Jag har alltid viljat göra matmuffins med fetaost och oliver, och jag hade tur som hade ingredienserna när jag blev sugen på att baka dessa. Resultatet blev dunder! Muffinsen har en smak utav youghurt, salt, oliver, fetaost och olja - med andra ord en smak utav Medelhavet.
Till minne av Saiyda Rokya
I onsdag var jag på en sorlig cermoni till minne av Sayida Rokya, dotter till vår mästare Imam Hossein(A) I vanliga fall brukar alla cermonier som anordnas i vår stad vara öppen för alla åldrar, men denna cermoni var endast för flickor i åldern 4-15. Tiden jag spenderade under cermonin var befriande, det är viktigt för ens själ att gråta och känna sorg med Profeten Mohammeds(S) heliga hushåll. Dessutom tycker jag att det var så fint att det bara var små flickor som var närvarande vid cermoin, de är trots allt framtidens Islam och om det är några som behöver en bra grund i sin tro så är det de unga.




It calls...

Alkemisten

Igår läste jag klart Alkemisten, skriven av Paulo Coleho. Jag sträckläste boken och jag kan inte säga annat än att den var helt fantastiskt. Författaren lyckas fånga sina läsare från första sidan och han släpper de inte förren man har läst den sista meningen. Detta är en bok om kärlek, Gud, tecken, ödet, att tro på sitt hjärta och att aldrig ge upp sin dröm. Definitivt en utav mina favoritböcker!
Jul, fast ändå inte





När någon frågar mig om jag firar jul, brukar jag i de flesta fllen säga att jag inte gör det. Men hur definerar man egentligen ordet "fira"? För mig betyder fira att det man gör något man i vanliga fall inte brukar göra, att den dagen inte passerar förbi så som alla andra dagar. I år kan man med andra ord säga att jag har firat jul. Jag har ingen julgran hemma, men jag har ätit julmat så jag har spruckit. I fredags bjöd jag min kusin och i går var jag bjuden hos Naba där en drös trevliga tjejer också hade samlats för att umgås. Vid båda tillfällerna hade vi julklappsutbyte, och jag kan inte säga annat än att det har varit väldigt trevligt.
Men i år har Muharam sammanfallit under juletiderna, och detta medför att jag känner lite skuldkänslor för att jag på något sätt har "firat" julen. Inte för att julen är en religiös kristen tradition (trots att det egentligen är det så firas inte den högtiden för just den orsaken längre) utan för att dessa dagar har varit fyllda av skratt och glädje. Men i lördags var jag på graie, en sorglig cermoni, för att bli ihågkommen av vad Imam Husseins(A) fick gå igenom. Det är viktigt att ha en balans. Att både fira och sörja. Att både gråta och skratta.
Varför läser du inte böcker, Sora? Jag har inte tid. Dåligt där.
Trailen till The Lucky One har kommit ut!
Höstigt

Se-bra-ut-&-nöjes-mål
- Gå ner 2,5 under januari – (köpa ett plagg)
- Gå ner 2,5 under februari – köpa en ny bok
- Gå ner ytterligare 2,5 under mars – (köpa nya skor)
Att hitta balans, att se sitt mål, att inte ge upp och att kämpa hela vägen
Jag är inte överviktig, och jag är inte underviktig heller. Men jag är på gränsen till att bli överviktig, något jag blir lite chockerad över. Jag hatar inte min kropp, jag älskar inte hela den heller. Men det känns väldigt sorligt att jag blott 17 år gammal, fortfarande ung, inte lyckas hitta tid för träning och inte heller bestämmer sig för att äta sunt.
Okej, nu låter det som att jag vräcker i mig snabbmat varje dag. Men så är inte fallet. Det är vissa dagar som jag äter, och jag äter inte för att jag är hungrig, utan för att min drift säger att jag ska. Sen skulle det vara okej om jag faktiskt tränade några gånger i veckan. Då skulle jag inte ha dåligt samvete om jag tog lite extra av något jag ska äta.
Jag har ingen dirket ursäkt till mitt icke-så-aktiva liv. Jag har ett löpband, motionscykel och två andra maskiner som jag inte kan namnet på här hemma. Jag har gym hemma med andra ord. Jag har alltså ingen ursäkt. Eller jo, kanske. Är det möjligtvis nog så att jag behöver byta träningsmiljö? Kanske är det så.
Jag har sedan v.45 följt Viktväktarnas propoint-program. De första fem veckorna gick det mycket bra. Jag gick ner 4 kilo utan att ha tränat något pass, förutom ett. Sen gick det 4 veckor utan någon som helst motivering, ingen träning och jag följde inte heller programmet så nogrannt. Under den perioden gick jag varken ner i vikt, eller gick upp.
Jag har 6-8 kilo kvar för att nå mitt mål. Och jag ska klara det, vad som än krävs. Fast det jag är rädd för är att jag inte kommer att ha behålla min vikt. Att jag liksom tränar och äter bra bara för att jag ska gå ner i vikt, och inte för att jag vill vara hälsosam. Hur skapar man denna balans egentligen? Hur ska man få en bra vana, när man inte har haft denna vana innan? Börjar man med bebissteg?
Mitt mål är att gå ner 6-8 kilo till mars 2012. För att nå dit ska jag följa VV-programmet samt följa ett träningsprogram under 12 veckor.
Det där med att rimma så här dags på året
De här skrev jag:
Denna läraren har sitt eget sätt att undervisa,
Och detta är något vi lätt kan bevisa
Tidigare har denna lärare undervisat i skolan som inte får nämnas vid namn,
Men vårt kära berzan har trots detta öppnat denna lärare sin famn
Kom in på annat som inte hör till sitt ämne, det händer ofta
Sitta på sin stol vid katedern, med en pekpinne i handen kan han göra och softa
Prata om filmer är några saker av få som vi ofta får höra.
Har ni hört att Jakob för denna lärare också smöra?
Denna lärare har inte direkt fått några grå hårstrån än
Men med tanke på vad han lär ut kan man nog räkna med att han är en miljövän
Ett leende på läpparna man ofta ser när denna lärare går i korridoren
I Linköping denna lärare han spendera skolåren
I ett tråkigt ställe som Rimforsa han bor
Visste ni att Friedmann i kemi har undervisat hans bror
Detta är en en lärare som till lunch ibland kan välja mellan hemlagad mat och skolmat
Det där med tallriksautomaten var nog ett evigt tjat
Läraren ofta pratar om självförtroende och peppar oss inför prov
Minns en gång när denna lärare skämtade om något blodprov
Kommer ni ihåg den där gången läraren när läraren sa att han tyckte en kändis var läcker
En ny sida av vår lärare vi i klassen upptäcker
Läranens efternamn väldigt fint och unikt
Men håll med om att lärans efternamn och personlighet är väldigt olikt

